Tribebloggen

När datumet för den sista deltävlingen annonserades i våras så höll vi tummarna för att det
inte skulle ligga ett täcke med snö på skutan när vi väl var på plats.

Moder natur bjöd inte på snö utan på en väldigt fin höstskrud, och lera, massor utav lera.

Efter en sprint över landet från Gävle hamnade vi mitt i förberedelserna inför höstmarknaden i Åre.
Sagda marknad lockar årligen mellan tio och tjugotusen besökare, en stor händelse under barmarkssäsongen
där man kan köpa både lokalt tillverkade varor såväl som vanligt tingeltangel som finns på marknader.

De flesta var överens att det var just stämningen som gjorde denna marknad unik (och kanske faktumet att man kunde få åka helikopter över sjön).

Det fanns lite tid att slå ihjäl innan berget skulle intas så det blev en sightseeingrunda för att kolla in den nya dirten & pumptracken
som byggts nere vid fjällbyns fot. Pumptrack-banan såg väldigt lovande ut och skulle öppnas precis innan tävlingshelgen.

[Show as slideshow]

Tävlingsbanan startade precis ovanför VM6-liftens toppstation. Vanligtvis så startar man vid Hummelliftens topp men denna sektion hade strukits detta år.

Inga större förändringar i resten av banan förutom ett par ställen där dragningen blivit rakare (förbättrats). Allt som allt är Åres bana riktigt fin och bjuder på en stor variation av underlag och teknisk utmaning.

Gesundatävlingen blev ju en riktigt blöt tillställning tidigare i år men Åre blev definitivt den klistrigaste! Ömsom regn, ömsom sol gjorde att underlaget skiftade i konsistens hela tiden och gjorde livet surt för åkarna.
De flesta verkade tycka det var skitkul att köra under dessa förhållanden, om än lite svårt att avväga hur hårt man ville satsa när det kom till svängar och off-cambersektioner.

På fredagens träning var det klurigt att se vem som kom farandes i spåret, då alla var jämnbruna och åkstilar svåridentifierade, men till lördagen sprack det upp en smula och alla verkade finna sig tillrätta med underlaget.

Då kvalet inte kördes p.g.a. tidsbrist så hoppade man rätt in i finaler på söndagen, startordning efter cupranking i Scandinavian DH Cup.

Undertecknad höll gummisidan neråt i finalen men många stoppkörningar resulterade i en besvikelse tidsmässigt.
Detta glömdes snabbt bort då stämningen nere vid mål var på topp och en riktigt solig höstdag bröt ut lagom till att de sista åkarna kom ner för berget.  Sweet!

Vi på Tribe ber att få tacka Fricyklisterna för ett härligt racingår!

[Show as slideshow]

Lite blandade bilder från tävlingshelgen, riktigt fin uppslutning för finalen!

[Show as slideshow]

Vinnare Åre DH

[Show as slideshow]

Vinnare totalt SweCup och Scandinavian DH Cup

[Show as slideshow]

Stort grattis till alla vinnare, det är ni väl värda!

Nästa helg far vi till Hovden (Norge) för en tjejclinic, håll utkik för rapport därifrån nästa vecka.

Ha det gott så länge!

/Jon L

Mitt ute på landsbygden utanför Gävle ligger Kungsberget, 200 meter högt, och detta var skådeplatsen för 2011 års Nordiska Mästerskap!

Kungsberget är ett klassiskt stopp för den svenska utförscirkusen och “hemmabana” för Fricyklisterna som ligger bakom majoriteten av utförstävlingarna 2011.
Med åkare från Sverige, Norge och Finland så verkade det bli slagsmål om platserna i toppen, game on!

Efter en lång bilfärd så spenderades den första natten i Tribes Peugeot Boxer och det kan konstateras att den är stor inuti, men en husbil är det inte.
Den kalla morgonkänslan gick rätt så snabbt över då solen tittade fram och producerade vackra höstfärger på berget och lite välkommen värme.

Trackwalk kändes överreklamerat så cyklar packades ur bussen snabbt och upp på berget for ett glatt gäng för att kolla läget.

Banan har genomgått rätt så stora och välbehövliga förändringar sedan cuptävlingen 2010, alla ändringar var till det bättre kan vi meddela!

Precis som i Hafjell & Falun står Anders Sahlén för lite kameraarbete från banan: 

Träningen flöt på bra och banan blev bättre och bättre ju mer inkörd den blev.
Det var mycket träning, totalt tolv timmar inofficiell samt officiell träning. All denna träningstid på en ganska kort bana gjorde att många åkare synade sektionerna nästan för ingående, mycket snack om linjer och mycket sektionsträning gick rätt hårt åt vissa byggda element.

Jon L gjorde en glidtackling på den övre stenkistan på kvaldagen (lördag), stenkistan vann såklart och lämnade åkaren rätt så blåslagen inför kvalet.

Med lite tidtagnings/datorstrul i bagaget så hade Fricyklisterna monterat trippla tidtagningssystem helgen till ära.
Föga hjälpte dock detta när en grävmaskinist som arbetade med tillskott till skidanläggningen lyckades gräva av en matarkabel så alla möjliga säkringar löste ut.
Efter ett tag så löste detta sig m.h.a. ett elverk, men den grymma live-timingdisplayen (plus högtalarsystemet) vid mål kunde inte köras, och kanske mer kritiskt; inte liften.

Tribebussen drog sitt strå till stacken och for upp helt belamrad med elitåkare för att det inte skulle bli pushbike av hela dagen. De flesta fick lift med bil & släp och allting ordnade sig.
Kvalet betydde egentligen ingenting så många tog det lungt och rullade bara ner för att få en postition. Dagen avslutades med mat och underhållning i anläggningens stora värmestuga.

Raceday

Med fortsatt gott väder var det bra stämning inför finalerna, det filades ytterligare på linjer men det hela kändes ganska avslappnat.

De elektriska problemen från lördagen var lösta och allt flöt på fint, Jon L landade på en tolfte plats i finalen och Robin Wallner är vår nya nordiska mästare i herrar elit.
Lina Skoglund vann damer elit, Stefan Persson H30, Jakob Thunell P15-16 och Anders Sahlén juniorklassen.

Ett stort tack till arrangörerna och alla som var med och körde & åskådade, vi syns nästa NM!

[Show as slideshow]

Vi på Tribe önskar Matti Lehikoinen ett snabbt tillfrisknande från de skador han ådrog sig i sitt finalåk. Vi har information om att han kommer bli helt återställd men att det kommer ta lite tid, vi syns 2012 Matti!

Fjärde stoppet för Svenska Downhillcupen 2011, Falun!

Tävlingarna hölls på YA-skolans banor, delvis på Lugnets skidstadion
och delvis nere i centrala Falun, nära Sveriges enda velodrom.

4X

I Scanias gamla fabrikslokaler så finner man en tämligen unik 4X-bana.
En stor uppbyggd startramp leder åkarna ner i en bana som premierar en god fysik
och snabba startfärdigheter.

YA har lyckats få med mycket på en liten yta. Riktigt imponerande och en kul
bana att vara åskådare på då publiken står mitt i banan och ser precis vad som händer under heatens gång.
Just närheten blir en extra krydda för åkarna med då polarna står och skriker precis bredvid och gastar under merparten av åket.

Tribes Marcus Hansson såg riktigt hungrig ut i P14/16-klassen och var taggad på ett bra resultat.

Tribe var även representerat på annat håll i tävlingen av två åkare i formen av Josefine Björkman och Jon Bokrantz.
De båda fick låna var sin Mongoosecykel för att köra, och de verkade trivas väl!

[Show as slideshow]

För Josefine föll valet på en Mongoose Ritual och Jon ställde upp på en Mongoose Nugget, båda hojar med Marzocchikit.

Efter kvalen så kördes ett mixat heat (2 dam/2 herr) där de båda vann sina klasser, Josefine passade på att tvåla till Jons motståndare i heatet med och var andra åkare över mållinjen, grattis till er båda!

I P14/16 var Marcus Hansson suverän, bra starter och rejäl attack i åkningen under heaten landade honom segern för dagen, bra kört grabben!

[Show as slideshow]

DH

Lugnets bana är något av en klassiker för svenska åkare, men i år så fick man se de största förändringarna
någonsin då gymnasiet skapat en helt ny dragning.

Den nya dragningen är rätt så lättåkt så tidsmässigt skulle det bli tight mellan deltagarna. Vi kan tillägga att borta är den klassiska stenkistan som
satt griller i skallen på mer än en handfull åkare under åren.

Övre delen av banan innehåller rätt så mycket kurvor och några små stensektioner följt av ett par rejäla hopp innan målgång nere vid botten.

Anders Sahlén med kameran i högsta hugg:

Mitt i pisten så finns ett stort uthopp med relativt flack landning som ställde till det en del under helgen.
Jon L hamnade i skottgluggen med ett saftigt överhopp som ledde till en skadad fotled, mekaniker/fototjänst under resten av helgen blev domen.

[Show as slideshow]

Bättre gick det för Marcus H som såg stabil ut och körde med ett gott självförtroende från 4X-vinsten.

Ett bra åk i finalen landade honom på en andraplats i P13-16, värt att nämna också är Emil Jonsson som smällde till med en tredjeplats i junior, på en Mongoose Nugget!

[Show as slideshow]

Ett stort tack till arrangörerna, de överkom en motig helg med teknikstrul samt brist på säkerhetsvakter och löste allt till slut.
Ytterligare ett stort tack till Kristin Svenson som huserade oss under tävlingshelgen och vars gästfrihet var helt enorm, bruten fotled till trots.

Hej för denna gången!

/ Jon L & Tribe

Fyra fräscha (och lätta) komponenter att förgylla ditt åk 2012!

- Gravity Light-vevpartiet har mottagit en materialförändring för bättre hållbarhet, nu med 7050-alu istället för 6061. Viktuppgift saknas.

- En ny DM-stam med 45mm reach, +8,5mm stack, 4-bult ISO-mönster och en vikt på 118 gram.

- Gravity Light Flatbar nyttjar en blandning av alu och kolfiber, 777mm bredd, 9° Backsweep 4°Upsweep, OS-storlek och väger in på 280 gram.

- Kedjestyraren från Light-serien landar på en bra vikt (253 g), finns i både ISCG samt ISCG 05, 36t/38t-kompatibel, alu-fästelement.

[Show as slideshow]

Hej!

Interbike snurrar för fullt i staterna och det börjar sippra ut en hel del bilder. Vi nöjer oss med denna idag och konstaterar att den nya 888-kronan är fresh.

FSA har en hel del uppdaterade prylar med på mässan med, bilder & info kommer!

Liten godbit från Eurobike som precis gått av stapeln.

Marzocchis nya lättviktsbakdämpare Roco Light, kolla in!

[Show as slideshow]

Med en vikt på 198 gram (165mm e2e) så ligger den riktigt bra till om man vill ha en nedbantad dämpare till XC/AM/Slopehojen.
Rekommendationen är kanske såklart (?) för vanligt XC-bruk, men denna kan nog vara intressant även för de med lite mer slag på cykeln.

Finns i två längder, 165mm x 38mm och 190 x 50mm och har riktigt nedslimmade retur och lockoutreglage.

Lite mer nedslimmad look på luftbehållaren också, jämfört med Roco LO.

/Tribe

Tjena!

TLD har undan för undan släppt de nya plaggen/prylarna för 2012, MX4ALL har redan fått in några av de riktigt fräsha ställen, besök dem här!

Förra helgen besökte Tribe Vätterns pärla, Strutsabacken i Huskvarna!

Två dagar spenderades på snabba spår och mestadels torra sådana med.
Gänget bakom spåren har börjat bredda i skogarna allt mer och styrt upp bättre berms och hopp mellan alla träden.

Förutom den klassiska banan som går mestadels i pisterna så finns två spår genom skogarna bredvid backen.

Det ena är flowigt med några hopp över bäckar och gap över andra spår medans det andra är mer brant och tekniskt, en bra variation helt enkelt, liten fallhöjd till trots.

Med oss hade vi naturligtvis några cyklar för test och, som det visade sig, även kläder.

Vi kan såklart inte låta de som vill testa förstöra shortsen eller de bländvita Converse-dojorna så det blev ett av Jons TLD-ställ istället, stiligt!

En Boot’r och en Nugget gjorde många varv upp och ned för backen och glada miner utdelades, vi är nöjda!

Vi bjuder på lite action av Tobias och Mårten, våra testpiloter för dagen:

[Show as slideshow]

/Tribe

SR Suntours Durolux har krupit in under radarn en smula.

[Show as slideshow]

En 160/180mm-gaffel i mellansegmentet som imponerat på många, rätt så lågt pris och det verkar som de fått den att prestera bra.

Kolla in Pinkbikes test

Hej!

Ja, var skall man börja.

Hafjell är en stor favorit vad det gäller utförsåkningen i norden,
just det berget med just de spåren och just den stämningen är något  som är svårt att matcha.

Den andra tävlingen i Scandinavian Downhill Cup var på tävlingsschemat och då blir man ju naturligtvis taggad!

Banan, mer om den sen, var i stort sett samma bana som 2010, då både NM och EM kördes på den med en veckas mellanrum.
Den hade hur som helst blivit ännu mer “wide open” och en smula hårdare, så det skenade på rätt så fint från start.

Vi bodde i en riktigt flådig 18-mannastuga precis bredvid backen, kändes som rena semestern med bra väder och bekvämt boende.

2012 och 2013 skall Hafjell få besök av WC-cirkusen.
Tanken är att samma bana skall brukas då, vi vill passa på att gratulera teamet bakom Hafjells satsning och önska all lycka med kommande arrangemang!

Parken består av mycket större, snabbare spår med övervägande mycket hopp och berms. Det finns några mer naturliga stigar att köra som håller god kvalitet med, så något för alla.
Bland de maskinbyggda så tåls Rollercoaster att nämnas, i våra ögon den mest flowiga “hoppbana” i norden med väl tilltagna hopp.

Ser vi till de mer naturliga stigarna så är Gressloypa en riktigt favorit, nonstop styrskak i flera minuter från det att man kör igång.

Hafjell bjuder även på en rätt så stöddig dirt med några riktigt rejäla linjer för den som är lagd åt det hållet.

Efter en rätt segjobbad uppresa (vem trodde att en timmes bilkö i centrala Oslo efter midnatt ens var möjligt?) så skakade vi av oss tröttheten rätt snabbt så fort morgonen kom.
Nästan hela dagen efter uppfärden spenderades i parken för att få lite ordning på cykel och kropp. Då vi var uppe tidigt i veckan så skulle träning i tävlingsbanan bara förstört oss.

Dagen efter (fredag) så började allvaret. Vi kikade på banan och konstaterade att det var bra grejor, punkt!
Istället för en utdragen beskrivning så postar vi nedan lite film från en hjälmkamera, tack till Anders Sahlén för kameraarbetet.

Träning på banan började bra, man kände sig “up to speed” rätt så kvickt och det revs av rätt så många åk.
Banan är kul och man får hejda sig lite med träningsmängden så inte händer och ben rasar ihop.

Alla olika ställen har sin charm, i Hafjell så sektionstränar man inte på samma sätt som på mindre banor, man försöker bara finna minst motstånd över långa sträckor istället. Kul!

Vid genomgång av banan så fann vi att de största tidsgapen skulle bildas i den tekniska skog/stensektionen Råbolstien ungefär mitt i banan. Det är en grym sektion med två steniga, leriga branter i början och en långsam off-camberlinje med massa rötter och träd i slutet. En sektion som skulle strula till många tävlingsåk visade det sig, även undertecknad åkte “dit” under finalen.

[Show as slideshow]

Raskt över till kval och final!

Tribes åkare Marcus Hansson hade med sig bra fart i kvalet, endast slagen av Linus P, och såg bra ut på cykeln hela veckan. Det börjar släppa rejält för Marcus fartmässigt och han var taggad som bara den inför finalen.

Jon Lindgren hade ett stadigt kvalåk som placerade honom som trettonde man inför finalen med en hel del kvar i tanken. Två upphunna åkare som startat innan sinkade tempot lite, men kvalet var ju inte så viktigt trots allt.

Det hade varit lite fuktigt på morgonen innan kval och final, många oroade sig för regn (som var utlovat till eftermiddagen) då banans stenhårda yta hade blivit galet hal om det kommit en störtskur.

När det väl blev finaldags så var det en härlig stämning uppe vid start, pipen från startsystemet gjorde stämningen ganska elektrisk när folk småjoggade runt för att värma upp, race time!

Marcus kom iväg bra uppe på toppen, något övertaggad gjorde han lite misstag här och var men kämpade sig igenom det och körde in på en tredjeplats. Marcus var inte nöjd med sitt åk, men glad ändå då han ändå bärgade en pallplats i 15-16.

Jon gick ur starten med goda förhoppningar på en framskjuten placering. Känslan hade varit bra hela veckan och det flöt på relativt problemfritt. Ett par stora misstag under åket satte dock stopp för en förbättring av kvalresultatet, sjuttonde man i elitklassen blev facit.

[Show as slideshow]

Tribe får passa på att tacka för en fin tävling, vi kommer tillbaka nästa år för World Cup action!

/Tribe samt Jon Lindgren